Igår blev jag möhippad, alldeles oväntat! Och det är väl det som är meningen med en möhippa också, att man ska bli överraskad! Här kommer långa historien.

Vid halv ett ringde det på dörren. Jag väntade mig att Linnéa skulle stå utanför dörren för vi hade bestämt att vi skulle ses. Men utanför stod ingen Linnéa. Utanför låg ett kuvert med tillhörande snöre. I kuvertet låg en engångskamera och en lapp där det stod att jag skulle ta med mig en varm jacka och följa snöret. Jag fick också i uppgift att använda kameran flitigt. Jag log stort och tänkte att nu har Linnéa hittat på nåt rackartyg. Så jag gjorde som jag blev tillsagd och följde snöret nerför trappen och ut ur porten, fram till en knutte bredvid en motorcykel. Som jag tydligen skulle åka på. Tog på mig hjälmen, tog kort på både knutten, hojen och mig själv och så upp och hoppa på motorcykeln, bakom honom. Och iväg drog vi, ut på stora vägen.

Efter en liten stund körde vi förbi Norrköpings Flygplats och jag kände lite smått panik. Aldrig att jag hoppar från ett plan eller nåt sånt, tänkte jag. Men som tur var susade han förbi och jag kunde andas ut. Istället så körde han till en hästgård, och jag tänkte att rida, det kan jag ju göra. Men han hade kört lite vilse visade det sig, och så vände han.
Tillbaks mot stan körde vi och så släppte han av mig vid en kiosk i en park och så gav han mig ett kuvert och önskade mig en fortsatt trevlig dag.

Jahopp tänkte jag och öppnade kuvertet. Där i låg en lapp som uppmanade mig att leta reda på en hund som hette Tage. Vid kiosken satt en kille på huk och klappade på en hund som låg ner. Det måste vara den, tänkte jag och gick fram och frågade vad hunden hette. Kira fick jag till svar och så gick jag besviket vidare genom parken och spanade efter hundar. Dåligt med hundar var det så jag skenade genom hela parken. När jag kommit igenom hela vände jag mig som hastigast om och fick syn på en hund i ögonvrån. Yes tänkte jag och började knata mot hunden. Då möter jag någon jag känner igen. Madde!!

Stor kram blev det och sedan fram med dricka som hon tyckte att jag skulle få i mig. Mot Drottninggatan gick vi och efter halva vägen fick jag ett nytt kuvert. Uppgiften var att gå till McDonalds och beställa 3 st McFlurry som jag kunde dela med mina vänner. Haken var att jag var tvungen att tappa rösten mitt i beställningen och fick alltså inte prata.
Väl på McDonalds fick jag lov att kissa och sedan stod Anna där helt plötsligt och det blev en kram och glad överraskning där också! Dags för mig att genomföra min beställning, så jag gick fram till kassan, sa att jag hade tappat rösten och var tvungen att beställa utan att prata och sedan började jag gestikulera. Det gick smärtfritt att beställa 3 McFlurry eftersom den fanns på bild. När hon frågade vilken smak jag ville ha blev det värre. Daim? frågade hon först och jag skakade på huvudet. Smarties? frågade hon sen och jag skakade på huvudet. Det var de två vi hade, sa hon och jag suckade uppgivet men bestämde mig iaf för att ta smarties då.

Iväg med varsin Flurry knallade jag, Madde och Anna iväg till Dominogallerian och på vägen fick jag ett nytt kuvert. Där stod det att jag skulle hitta någon som höll mig i handen från Dominogallerian till Linden, och sedan hitta en ny som kunde hålla mig i handen från Lindengallerian till Spiralen.
Mitt första offer blev Anna-Greta som var trevlig, men sjuk fick jag veta senare, så det kändes så där att hålla henne i handen..
Nästa offer blev Richard från Göteborg, han var bara på besök i Norrköping över dagen. Tänk vilket besök det blev eftersom han fick äran att hålla mig i handen ;)

Efter detta lilla uppdrag fick jag ett nytt kuvert, där det stod att jag skulle leta efter nån jag känner med huvudbonad. Och det blev ett sabla spring fram och tillbaks och det slutade med att den människan jag skulle hitta, istället hittade mig. Det var Ingela och det blev kramkalas!

Nytt kuvert igen och uppdraget denna gång var att rita en 2x2 meter ruta på asfalten, få in 6 personer i rutan och sedan fotografera dem med min engångskamera. Detta uppdrag klarade jag galant, nästan lite för galant.
Först hittade jag ett par som gick med på att stå i rutan. Sedan hittade jag en barnfamilj på 3 personer som också ställde upp. När jag precis höll på att snacka med den sjätte personen dök Emelie upp ur ingenstans och erbjöd sig att hjälpa till. En stor kram fick hon innan hon ställde sig i rutan så jag kunde ta min bild :)

Efter det fick jag en ny lapp där det stod att jag skulle hitta en tvilling. Och eftersom jag bara känner ett tvillingpar så visste jag vilka jag skulle leta efter. Det tog dock en stund men till slut hittade jag Emelie och Sofie bakom ett par brevlådor och det blev stora kramar där också!

De hade lämpligvis med sig ett nytt kuvert och uppdraget nu blev att gå mot Vasaparken och på vägen hitta någon med knytskor och be att få knyta om de skorna.
På vägen till parken blev det dock ett oplanerat uppehåll, då en cowboy på pinhäst red fram till mig och frågade om jag ville rida på hans häst. Gud vad de har ordnat roligheter, tänkte jag och hoppade givetvis upp på hans ståtliga springare. Sedan utmanade han mig på en duell och jag var givetvis på. I samma ögonblick uppmärksammade jag ett helt gäng grabbar som satt alldeles bredvid och skrattade och tog kort. Då insåg jag att allt kanske inte kretsar kring mig. Jag frågade lite försiktigt om han var utsatt för samma sak som jag. Skojaru? fick jag till svar och jag insåg att jag var mitt i en svensexa, på min egen möhippa. Snacka om två flugor på smällen!
Innan det var dags för duell fick jag mata hans häst, men hästen ville inte ha sockerbiten. Otacksamt!
Duellen gick ut på att med plastpistol och plastpilar skjuta ner en tom ölburk som stod uppställd på räcket till uteserveringen där hans kompisar satt. Efter några försök vann JAG duellen och jag gick därifrån med huvudet högt. Girlpower!!

På grund av detta lilla äventyr glömde jag nästan bord mitt uppdrag med att knyta om någons skor men jag hittade en snubbe som lite förvirrat ställde upp på detta. Jag knöt om hans skor med största noggrannhet och försäkrade honom om att de minsann skulle sitta på hela kvällen.

Avslutat uppdrag betyder nytt uppdrag och i nästa kuvert stod det kort och gott "hitta din tärna". Ja det visste jag ju vem det var iaf så vi tågade iväg mot parken. Men hon var inte där utan vi fick istället sitta ner och vänta på att hon skulle anlända. Summa sumarum - jag misslyckades med alla leta-uppdrag, men klarade de andra uppdragen alldeles galant!

Linnéa anlände till slut med pastasallad och skojigheter. Efter maten dukades det nämligen upp presenter på en filt, där varje present var från en person som var där på min hippa. Jag skulle öppna en present i taget, gissa vem den var ifrån och förklara hur jag gjorde den kopplingen. Och helt galant prickade jag in varenda en, med rätt förklaring och allt!
Det blev också lite Twister i parken (som känns i musklerna idag) innan vi packade ihop för ett break. Jag var nämligen tvungen att åka iväg på ett fotojobb, vilket jag hade bett till Gud om hela dagen att de skulle veta om. Och de visste det, de hade till och med försökt flytta på det, men det gick inte. Så då fick jag vara lite seriös för en stund, men ändå med vacker prinsesskrona på huvudet. Jättefina bilder blev det, och modellen var jätteduktig trots att hon var nervös inför att stå framför kameran.

Efter fotojobbet var det dags att göra sig i ordning för att gå ut och äta. Jag blev bjuden på mat (för jag hade inga pengar) på Athena, samma restaurang som vi var till i fredags. Men det gjorde ingenting för de har utsökt mat och nu kunde jag ju äta nånting av allt det gottiga som jag valde bort i fredags.
Efter maten var det meningen att vi skulle gå ut men istället slog matkoman till och alla åkte hem till Emelie för att se slutet på Eurovision. Det var ungefär vad vi pallade med för kvällen och vi skiljdes åt i två läger för att sedan mötas upp dagen efter (idag) för att äta frukost tillsammans.

Underbart var det och jag blev så himla glatt överraskad för jag hade verkligen inte förväntat mig någon möhippa. Men det kom kompisar från andra städer och alla hade fixat och ordnat så himla bra, är så glad över att jag fick den här upplevelsen! Tusen tack! ♥

Har lyckats fått tag på några enstaka bilder också, så de kommer här.

Foto: Anna Pettersson