Jag trodde att efter jag gick Samariaravinen på Kreta 2009, skulle jag aldrig tycka det var jobbigt att gå längre sträckor efter det. Det var ändå 1,8 mil i brant och stenig nedförsbacke, täckt av svett och sand.
Men jo då, idag gick vi från Norrtull hela vägen hem. Då var det ändå mulet. Och vägen var platt. Men baske mig att det var en extrem påfrestning ändå. Ont i fötterna, varm och trött.

Tror aldrig det blir någon hurtbulle av mig. Och det är okej, jag trivs med den jag är :)