Jag var och tittade på lägenhet igår, hade T med mig som moraliskt stöd och smakråd. Lägenheten var fin, bra standard för att vara hyres. Planlösningen var kalas och på den stora balkongen var det kvällssol. Nästan lite för bra för att vara sant, tänker ni kanske. Japp, det var det också.

På den här gatan var det så kallat klimatsmart boende, inriktat på miljö. Spelar roll, tänkte jag först, vi källsorterar i kollektivet också. Men detta var lite mer avancerat.
De hade obligatoriska möten en gång varannan månad där de diskuterade hur man kunde utveckla miljötänket ytterligare och vad man kunde göra bättre osv. Obligatoriskt liksom? Och en gång varannan månad? Man har väl ett annat liv också?! Det hade varit okej om de hade träffats en gång per år, eller till och med en gång i halvåret. Men en gång varannan månad var lite saftigt, när vi inte ens har nåt intresse av det.

Så det blev att tacka nej till lägenheten, och alla andra lägenheter på den gatan också som det dyker upp erbjudande på.
Att vara miljökämpe har jag inte gjort mig skyldig till, och kommer nog aldrig göra det heller. Naturen kan vara vacker att fota, that's it.